Denna dagen tog mig till Borås, för att ha lektion på Folkuniversitetet tillsammans med Elin och annat roligt folk. Sedan fick mina ögon blinka både en och två gånger, för i Borås såg jag ingen mindre än Eric från min Mp-klass. Eller ja, jag tror det var han. Sedan när jag väl skulle hoppa av bussen från Borås, så satt Bea på bussen. Och när jag hoppade av bussen, så träffade jag Johan Karlsson på Kinna buss-station. Lite snack med honom och sedan ringde Jill, så då gick jag dit och träffade henne och Rasmus. Och vet ni vem jag träffade mer? Glenns (och även Maddes) mamma! Och det var jätteroligt, har inte sett henne på evigheter ju.

Så det har varit en lite skum dag.. Träffat folk som jag inte brukar träffa. Pratat minnen som jag trodde jag hade glömt för all framtid. Pratat om folk som en gång fanns i mitt liv. Börjar mitt förflutna krypa fram för att påminna mig om något, eller vad händer? Jag är nästan lite skraj för vad i så fall kommer komma. Det kan ju vara något väldigt positivt eller också något negativt. Jag är nästan lite rädd, mitt förflutna var då, jag vill inte leva i det förflutna, men kanske måste jag minnas det mer än vad jag gör just nu, för att sedan helt och hållet leva det liv jag vill leva i framtiden och även ha ork göra det?
Missförstå mig inte, mina minnen med alla människor och allt som har hänt är fullkomligt underbart och jag hade inte varit den jag är idag om jag inte hade upplevt dom. Det har gjort mig till den jag är idag.
Någon som har någon bra idè om vad det är som händer?

Puss&Kram