Idag, så tog jag mina första steg mot körkskolan! Ja, bättre sent än aldrig, eller hur? Informationsmöte som varade i lite över en timma, jävlar vad mycket information det var på en gång! Men nu så är första steget avklarat och nu så ska jag bara invänta lämlighetsintyget så jag kan sätta mig bakom ratten och köra, ja, betala måste jag väl göra också iofs. 

Min dag, i "korta" drag: Kvart i nio imorse så slog jag upp ögonen. Tog det lugnt och tänkte: "Hur ska jag få denna dagen att gå nu då?". Sätter mig en stund vid datorn i godan ro, känner att jag har faktiskt lite ont i magen. Stress, kanske? Tur att jag har en lugn dag framför mig. Ha! Trodde jag ja. Kvart över nio ringer jobbet: "Kan du komma in och jobba klockan tio?" Jovisst, det kan jag väl, men jag ska iväg på informationsmöte halv fem. Sagt och gjort, slänger på mig kläderna, fixar lite frukost och allt annat som ska hinnas med på morgonen.

Kommer till jobbet, alla varor var försenade imorse med 2,5 timma. Inte ens mjölken är upp-plockad. Bara att sätta igång! Stämpla in, maxxa mejeriet, räkna kassan, ta telefonen, fylla på i kylen, byta av i kassan, gå på rast, få tyst på en tjutande port, byta av i kassan, räkna kassan, hjälpa de andra med räkning av kassan, stämpla ut. Ut ifrån Netto kom jag vid tjugo över tre, jag skulle slutat tre.

Hemma, äntligen! Fan, jag måste ju duscha! In i duschen, hör att telefonen piper. Jaha, ett sms från Cissi förmodligen. Ut ur duschen, slänga på sig kläder, torka håret och fixa, svara på sms. Pling på dörren, där ramlar Angelica in. Busskortet, tack så mycket! "Stressig dag?", jo, tackar som frågar! Angelica åker, även hon stressad. Fortsätter fixa, bland annat fortsatt torkning av hår. Pling på dörren igen, Cissi ramlar in. Dags för informationsmöte. Äntligen sätta sig ner och ta det lite lugnt, lyssnar en-tre-kvarts-hjärtat på hon som står där framme. Prata med hon i receptionen om hur man vill göra. Hemmåt, lämna grejer. Sedan Netto, inhandling av onyttigt.

Nu, så sitter jag här. Kanske har jag ont i magen pga stress? Nej, men hur kan jag ens tro något sådant!