Att vara splittrad.
Att vara splittrad från nära och kära, sorgen i mitt hjärta som jag måste bära.
En ensamhet som jag inte klarar av, om man ändå kunde vrida tiden tillbaks.
-Söder
This is me.
This is me and I give up.
Klockrena kommentarer.
En hel del dumma kommentarer har klämts fram, här är några få som jag minns med ett stort leende:
...
I Turkiet:
Angelica beställer en drink som heter Orgazm. En kort stund efter att Angelica har tagit sin första klunk frågar Cissi: "Var det gött eller?"
...
I Turkiet:
Rasmus har fått i sig lite för mycket att dricka och yrar: "Är vi i himlen?". Mathias svarar: "Nejnej, vi är i himeln, du är i helvetet!". Rasmus svarar: "Nä, för i helvetet finns inte så fina färger!".
...
I högstadiet:
Under en lektion klämmer Robin ur sig: "Två dumhuvuden är bättre än ett!".
...
Hemma hos mig:
Angelica försöker hjälpa mig med att få in en skruv ut i taket och utbrister: "Jag får inte in den ju!".
...
På McDonalds:
Jag, Cissi, Marion och Robin sitter på McDonalds och Cissi säger: "Det finns ju verkligen inget fint att titta på här i...". In kommer en kille med extremt fin kropp och Cissi tappar hakan. Cissi klämmer ur sig: "Jag tar tillbaka det där."
...
Det finns mer kommentarer, men ingen som jag kan komma på nu. Men om du kommer ihåg någon sjukt bra kommentar så kan du väl lämna en också. (Där fick jag allt till det!)
Det där gamla.
Inser att jag inte skriver någon särskilt intressant blogg längre, med tanke på saknaden av kommentarer. Jag vågar inte ens gå in och titta på statistiken, för den ligger nog nere i botten. Mina inlägg förr i tiden (ja, jävlar, nu låter jag gammal) känns mer intressanta. Eller ja, mer intressanta en de som jag skriver nu. Jag har inget intressant att skriva om. Det händer inget i mitt liv som är någon särskild OMG-upplevelse. Jag har precis suttit och bläddrat igenom en hel del. Inser att det har hänt en hel del i mitt liv. Så mycket som jag hade glömt, så många sjuka kommentarer som har klämts fram. Kommentarer från mina FUV:are, Cissi, Angelica och alla andra människor. Kanske är det dags att öppna öronen och skriva ner sjuka kommentarer igen? Börja skriva om vad som händer i mitt liv igen? Dock är det väl inte särskilt intressant för er kanske, men för mig kommer det nog vara det.
Open up.
"I told you everything, opened up and let you in."
...
Det är inte alltid lätt att släppa in någon på livet. Känna att man kan öppna sig totalt för en annan människa. Men när du väl hittar den personen som du kan öppna dig för, så kan mycket kännas lättare. Du mår bättre och livet känns lättare att leva. Du kan visa dig liten, sårbar och svag för en annan människa. Inte behöva bygga upp en fasad där du ska verka stark i alla lägen. Utan du kan tillåta dig själv att känna att du behöver någon, för en gångs skull. Ibland väljer man dock att lita på fel människor. De människorna som man trodde skulle stanna länge och man aldrig behövde oroa sig för, för de kommer inte försvinna. Men så kommer den dagen, då de väljer att säga upp all kontakt. Behandla de som stod de nära som luft, total ignorans. Fly från de som stod de nära, välja att såra. Förhoppningsvis skänker de en tanke till de som har stått de nära någon gång. En tanke som får de att inse att de sårade människor runt omkring de mer än vad som faktiskt var nödvändigt. Men att öppna sig, är något utav det svåraste man kan göra. Men visar också på styrka, har jag fått lära mig.
Magnus Betnér
Den här mannen är den enda som verkligen har lyckats imponera på mig, vad han än gör eller säger så blir jag imponerad av hans starka åsikter. Läs hans dagbok du med, så kanske du blir lika imponerad som jag blir: http://www.magnusbetner.com/. Länken till hans sida kommer också läggas under "Länkar" här på bloggen.
Pissed off.
Lyckades göra en person ganska pissed off på mig, I think. I vilket fall som helst, personen i fråga tog bort mig från bilddagboken, facebook och deleteade mig på msn (har ingen koll på om det var någon mer sida). Dock vet jag inte vad jag sa eller gjorde, förrutom att jag var på ganska pissed humör, härom dagen. Av olika anledningar var jag på dåligt humör. Vilket jag också, så vänligt jag kunde, sa till personen. Trodde aldrig jag kunde göra en person så pissed off. Dock så stod jag inte personen i fråga särskilt nära heller, utan det var en föredetta kompis kompis. You get it, right? Vi varken umgicks eller pratade särskilt ofta. Men det är endå tråkigt att det händer. För det var inte direkt något som jag ville skulle hända.
Ironiskt talat.
Jag vet inte om jag ska gråta eller skratta. Allt är ironiskt. Kom tillbaka från Turkiet i lördags kväll efter två sjukt bra veckor i värme. Inser att Sverige är svinkallt och regnigt under hösten. Surprise? Kanske inte. Låg sjuk nere i Turkiet under 2-3 dagar, boardar planet i 33 graders värme, säger hej då värmen och sätter mig på min plats. Full AC på planet, härligt. Verkligen. Flyger i 4 timmar och kliver av planet och blir bemött av en sjuk kyla, 13 grader! Men tänker "En liten temperatur växling kan ju inte skada så värst mycket." Nä, tjena. Vaknar upp idag, måndag, halsen river och är svullen och jag hostar. Ringer chefen och kollar om det är möjligt om jag kan börja runt 14-tiden istället för kl. 10. Nja, helst ska vi inte sitta kassan med svullen hals. Så då fick jag vackert vara hemma istället, ligga i min säng, käka glass och halstabletter för att lindra svullnaden i halsen och undra hur kass min lön kommer bli. Ja, livet har verkligen sina goda stunder. Ironiskt talat.
Tack.
Jag vill bara säga tack.
Semester & Turkiet
Jag har semester. Och jag åker till Turkiet imorn. Äntligen, lite värme. Jag fryser hela tiden nu. Just nu har jag datorn i knät för att den är varm och jag fryser så. MBAB har väl inte ens satt igång värmen än, så frågan är hur kallt det kommer vara när jag kommer hem från Turkiet om 2 veckor. Får nog sätta igång elementen och hoppas att de har satt igång värmen tills jag kommer hem så jag har lite värme åtminstone. Hösten kom alldeles för snabbt, om ni frågar mig.