Tidiga mornar.

Jag är trött. Fruktansvärt trött. Sängen skriker efter min uppmärksamhet och det ska den snart få också är tanken. Egentligen vill jag inte sova nu. Egentligen vill jag kunna vara vaken hur länge jag vill och sova hur länge jag vill på mornarna. Som alla andra gör. Som alla andra som har ett normalt liv, vilket gör att de mår bra också. Jag hatar att gå upp tidigt. Jag hatar att komma hem på eftermiddagen och vara jättetrött. Och jag avskyr att konstant känna att jag inte orkar göra grejer. Även på helgerna är det så, men jag gör det ändå. För att jag vill göra de grejerna som jag har fått göra de senaste helgerna. För jag tycker om att göra de grejerna. Så jag väljer att vara mer utslagen på veckorna än på helgerna. Jag har kämpat mig igenom 3 veckor och 1 dag. Jag har 2 veckor och 4 dagar kvar innan mitt ordinarie schema börjar igen. Kalla mig klen. Kalla mig vad fasen du vill. Jag bryr mig inte. Det enda jag bryr mig om är att jag vet att när jag jobbar såhär tidigt så mår inte jag bra och att jag hatar det.

Permalink Vardagsskrivande Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback