Jag kom att tänka på min blogg idag. För första gången på, vad kan det vara, 3 år?

Ibland undrar jag om det finns någon mening med allt som händer runt omkring oss? Om jag kan ändra någon eller någras tankar? Bara genom att säga: "Hej! Hur är det?". Jag har gjort många dumma val i mitt liv. Det är jag fullt medveten om. Jag har svårt att släppa vissa saker i mitt liv som har hänt. Misstag kan man kalla de. Händelserna alltså. De som jag ångrar lite grann. Men inom om mig finns det något som säger att jag inte borde ångra mig. De misstagen ledde mig ju hit. Till idag. En dag då jag kan se en framtid med någon. Kanske kan jag ta modet till mig att säga upp mig en vacker dag och kanske söka någon utbildning. Eller bara byta jobb och känna att denna gången så kanske man hittade rätt. Om man har tur då alltså. Men med många misstag är det inte lätt att sänka garden och släppa någon in. Att våga släppa på de hemska monstren man bär på och faktiskt känna att jag är inte längre ärrad av det som har hänt. Jag släpper det nu. Jag släpper er nu. Vissa har redan raderat mig. Det vet jag. Men nu gör jag valet att radera er också. Inte för att vara elak utan för att kunna gå vidare. För att kunna få vara jag. Den personen som jag vet att du egentligen saknar men som du inte vill erkänna. Jag vill inte leva då längre. Jag vill leva nu med de personerna jag älskar nu. För ni är de bästa jag kan ha mitt liv. Tack, jag älskar er!