Jaha, då var det snart dags att besiktiga bilen. Dock tänkte jag ge mig på att förska boka en såndär på nätet. Fatta inte någonting av hur man skulle göra. Jag får helt enkelt ringa dit imorgon efter jobbet. Hoppas att den lilla Pärlan går igenom. Idag har jag inte gjort många knop. Jag har sprungit 2,2 km på 16 min. Jag är nöjd. Premiär-turen för mina nya joggingskor. De kändes oerhört bra! Så nu ska jag snart börja ge mig uppåt på 3 km och vidare mot 5 km. Får ta det hyffsat lungt. Vaderna måste ju orka med också, men än så länge känns det bra. Men får hålla tillbaka mig själv hela tiden så att jag inte drar på för hårt fastän att jag verkligen vill. Men framsteg görs varje gång, vilket är helt underbart! Motivationen bara växer och snart öppnar även Kaskad så att jag kan börja simma igen. Elin undrade om jag hade lust att börja stå på Friskis&Svettis 2 timmar varannan lördag. Då får jag gymma gratis! Får bara betala medlemsavgiften på 120:-/år. Nice! Får se om det blir så. Men det tål abslut att tänkas på! Om inte annat så har jag ju Corpus som fungerar ruskigt bra också. Löpning, simning och gym. Det låter rätt så bra, eller hur?

Jag är trött. Fruktansvärt trött. Sängen skriker efter min uppmärksamhet och det ska den snart få också är tanken. Egentligen vill jag inte sova nu. Egentligen vill jag kunna vara vaken hur länge jag vill och sova hur länge jag vill på mornarna. Som alla andra gör. Som alla andra som har ett normalt liv, vilket gör att de mår bra också. Jag hatar att gå upp tidigt. Jag hatar att komma hem på eftermiddagen och vara jättetrött. Och jag avskyr att konstant känna att jag inte orkar göra grejer. Även på helgerna är det så, men jag gör det ändå. För att jag vill göra de grejerna som jag har fått göra de senaste helgerna. För jag tycker om att göra de grejerna. Så jag väljer att vara mer utslagen på veckorna än på helgerna. Jag har kämpat mig igenom 3 veckor och 1 dag. Jag har 2 veckor och 4 dagar kvar innan mitt ordinarie schema börjar igen. Kalla mig klen. Kalla mig vad fasen du vill. Jag bryr mig inte. Det enda jag bryr mig om är att jag vet att när jag jobbar såhär tidigt så mår inte jag bra och att jag hatar det.

Att stiga upp kl. 04:00 på morgonen är mördande tidigt. Jag ser fram emot att det bara är två måndagar till som jag ska göra denna fruktansvärda händelse. Suck! Jag har funderat på ett karriärsbyte. Att jobba i matbutik är rätt så tråkigt när man har gjort det i mer än två år. Allt blir så rutinmässigt att man inte ens tänker på vad man gör längre. Allt går bara av sig självt. Så då har jag låtit tankarna vandra och verkligen börjat fundera på vad jag faktiskt vill göra! Dock är det en hemsk tanke att tänka på för jag vet inte vad jag vill göra. Vill jag hålla på med musik/ljud/ljus kanske? Eller jobba med bildredigering? Fotografera är väldigt roligt också. Skriva ligger högt på listan med. Och även att teckna. Inredning kanske? Möjligheterna är oändliga men ändå känns mycket väldigt långt bort. Måste jag verkligen gå en vidareutbildning förrutom medie-utbildningen på gymnasiet och bildbehandlings-kursen på komvux om jag vill jobba inom media? Kanske ska jag försöka tänka utanför ramarna.. Ja, läkare är väl uteslutet. Ett inriktning jag har varit inntresserad av inom medicin är sjukgymnastik. Men det är ju den där matten.. Ni vet. Matte B. Jag orkar inte. Jag vill inte. Helt enkelt. Så vi skrotar den idèn. Jobba inom data överhuvudtaget hade varit intressant. Gå lite datakurser kanske? Känns lockande. Jag får se.. Har'e!

Jag sitter och lyssnar på min grannes musik som spelas. Högt. Är rätt så praktiskt då jag kan spara på mina stackars minuter på Spotify. Hör och häpna, de spelar bra musik också! Min två-veckors-semester som tog slut för bara en vecka sedan saknar jag av hela mitt hjärta. Jag vill verkligen inte jobba. Det är tråkigt. Jag har varit på samma ställe i två år nu och jag har tröttnat på alla rutinerna och måste-vara-trevlig-fastän-jag-egentligen-inte-vill-känslan. Sitta och le i kassan och låtsas som om jag verkligen är så trevlig. Nej! Jag hade velat ha ett jobb där jag får vara otrevlig istället. Det hade varit något. Så kan man gå tillbaka till ett sånt där måste-vara-trevlig-jobb igen efter ett tag. Då hade man kanske uppskattat sitt jobb mer? Ledig helg har jag iaf och det har jag fram till mitten på augusti. Det är skönt iaf. Jag har spenderat dagen i soffan med att titta på Grey's Anatomy, tittat lite suckande mot mobilen och blivit besviken av att det inte har hänt någonting där. Blä, har en såndär jobbig saknad. Vilket jag inte vill. För det är inte okej.

Jag är arg. För du är helt jävla dum i huvudet och fullkomligt störtlöjlig! Du påstår att du kan något, när du inte kan någonting. Dra åt helvete.

Ja-a, då kan man lägga till både Dead by April, Syster Sol och Kapten Röd under listan av artister som man har sett live. Känns bra! Alla tre var dessutom fruktansvärt bra live så jag är inte besviken. Det enda jag är besviken över är att min mobil fick åka in på lagning igår pga att den inte tar laddning riktigt, har ränder i skärmen (som har varit där ifrån början) och att den stänger av sig ibland lite titt som tätt. Så nu har jag en gammal hederlig knapptelefon och är fruktansvärt fascinerad över att batteritiden håller så länge på den. Jag har väldigt svårt att skriva på den också och ljudet i den när man ska prata med någon ska vi inte ens  ta upp om hur dåligt det låter. Det är rätt så läskigt hur snabbt man blir van vid att ha touch! Jag har tagit mig en funderare och kommit fram till att jag ska ge mig in i duschen, tack och adjö!

Den 12:e juni är det exakt 4 år sedan jag tog studenten, den bästa dagen i mitt 23-åriga liv. När jag såg alla bilder från dagens student på facebook så kände jag en varm och fruktansvärt lycklig känsla inom mig. Tänk att jag själv har varit med om det. Att få känna den glädjen och lyckan. Att under en enda dag få känna att man faktiskt är bäst, att jag har klarat av något i mitt liv. Jag vill, som så många andra säkert också vill, få uppleva den här dagen igen. Att bara kunna få skrika ut sin lycka men samtidigt känna det där lilla stinget i hjärtat av saknad. Jag gjorde det bästa av min student, vilket jag också hoppas att så många andra också gör idag och flera år framöver. Nästa år är det min systers tur att ta studenten och jag vet redan nu, ett år innan det inträffar att jag inte kommer kunna hålla tillbaka tårarna när hon får springa ut och känna samma glädje som jag fick göra. Jag saknar Mp3 än idag lite grann. Vi var en fruktansvärt annorlunda klass, det går inte att säga annat. Vi hade ingenting gemensamt, var aldrig överens men det kanske också var det som gjorde vår studentdag så speciell. För under den dagen hade vi en sammanhållning som ingen kunde tvivla på.

Tänk om denna helgen hade kunnat vara ett par dagar till. Det hade jag inte sagt nej till. Jag menar när en helg börjar med en spontanbowling och tacos med Angelica, då vet man att den kommer bli bra! Och för att inte glömma att stå i köket hela dagen och laga mat och baka tårta med henne också är långt ifrån tråkigt. Eftersom att vi var grymma också, så blev ju både mat och tårta jättegoda! Sen så måste det ju nämnas att vi fick se Mathias lya också och sedan förtära kanske lite för mycket alkohol på PH:s, dansa på stripptången och Mathias erkänner att han faktiskt tycker om oss. För att sedan dagen efter käka pizza med Robin, och Angelica körde på det lite nyttigare med wok och kyckling. Ja, jag hann till och med en promenad med Kristin under söndagskvällen där skvaller och upplevelser utbyttes i godan ro till fåglarnas kvitter. Vilken helg! Så skoj har jag inte haft på länge. Om ett gott skratt förlänger livet så lär jag bli 500 år gammal. Nästa helg blir det jobb, men det är också sista helgen för min del  att jobba, åtminstone fram till mitten av augusti. Snart ska jag bege mig ut på presentjakt, systra mi fyller hela 18 år på onsdag och det firas med smörgåstårta och ännu mer tårta.

Jag var tydligen trött när jag kom hem ifrån jobbet idag. Vid halv fyra däckade jag i sängen i två timmar! Vilket egentligen bara skulle vara typ 40 minuter. Oops.. Men är inte särskilt förvånad heller, jobbat tidigt 3 dagar och en tripp på Corpus med Angelica igår. Det sliter på en. Imorgon blir det ännu mer jobb, 7-16. Men hoppas kunna smita en timma tidigare. Mohaha! Sedan har jag en helt ledig helg att se fram emot och helvete vad jag ska sova på lördag! Gud, det ska bli skönt om något. Nä, nu ska jag gå och göra ingenting.

Systra mi var på ett litet besök hos mig denna gråa tisdag. Då vi under dessa korta timmar tillsammans hann gå till Lindex och kika och jag smet också in på Systemet för att införskaffa mig lite alkohol. Systra mi fick snällt traska in i en annan affär så länge, hon har ju inte åldern inne för ett Systembesök ännu! Mat intogs också i form utav vitlöksbröd då denna konversation inträffade:

Ännu en dag lider mot sitt bistra slut. Förrutom det faktum att jag har börjat bli en fruktansvärt rastlös själ och inte har den där kreativa sidan för tillfället så har jag extremt svårt att hitta på saker att göra. Ja, man kan nästan säga att jag tigger uppmärksamhet. Mitt behov har tack och lov stillats för idag av att jobba, prata med folk på både sms och chatt. För sedan träffa Elin och efter det Tim. Men, man kan ju inte jobba 24/7 för att bli av med rastlösheten. Tänk när jag ska ha semester i hela två veckor, vafan ska jag hitta på då? Jag kommer ju klättra på väggarna i brist på annat att göra. Nä, innan klockan slår över tolv-slaget ska jag avsluta detta inlägg. Ja. Så jag gör det nu. G'night!

Mitt huvud känns numera lugnt tack vare Elin. Att jag kan prata med denna människa om allt är guld värt. Imorgon ska jag in till Borås med Martina. Sedan ska jag jobba torsdag-söndag och ha en utgång på lördagen att se fram emot. Sedan kanske Borås på måndag igen, fast med Elin. Jag har att göra, vilket jag tackar för. För jag orkar fan inte tänka längre.