Herregud, tredje inlägget inom loppet av två veckor. Rekord? Jag vill nästan säga ja, men jag hade ju en tid för ett väldigt bra tag sedan som jag skrev ganska mycket. Men för att titta inom detta året så är det nog ett personligt rekord. Det blev en liten tripp till jul-liseberg i fredags med familjen. Sedan blev det Nordstans-shopping och hockey-match på lördagen. Frölunda - Växjö stod för underhållningen under den matchen. Hela vägen gick det för Växjö som vann med 2-6. Tråkigt, mycket tråkigt. Jag har insett att om du är på en hockey-match så gör det inget om du inte kan reglerna, för det kan alla som sitter bakom och framför dig. Och då menar jag även de små barnen som kanske är tio år yngre än dig själv. Men, icke att förakta! Man lär sig så länge man lever. Senare under lördagskvällen, när jag väl kommit hem, så färdades jag i en bil tillsammans med fyra andra kvinnor i ungefär samma ålder mot Örby. Där väntade två någorlunda lika gamla män på oss. Den ena med alkohol i handen och den andra med vatten. Tillsammans spelade vi ett så kallat spel som heter Uno. Efter denna underhållning så dök en annan man upp, som också var i ungefär samma ålder som oss. Senare dök två till människor upp. En man och en kvinna. Tillslut så anlände också den sista personen för kvällen. Ännu en kvinna i långt blont hår. Sammanlagt var nu elva personer i det stora huset i Örby. Vilka var de? Vad gjorde de där? Och vad skulle de göra sen? Jag kan svaret på alla dessa tre frågorna. Vill ni veta? Ja, okej då. De elva personerna var: Martina, Angelica, Sara, Marion, jag, Mathias, Robin, Tim, Daniel, Jessika och Johanna. Och vad gjorde vi då i Örby? Jo, vi var hos Mathias och hade något som iaf skulle likna någon form av en förfest. Och sedan då, vad hände då? Jo, sen så drog vi till krogen. Till Kinna Krog. Vilket var riktigt kul. Dansade en del, pratade med folk och körde helt på en nykter kväll! Dock följde inte alla med till krogen. Mathias, Daniel, Jessika och Tim var inte med ute. Och Robin, som skulle med ut, hade ingen legitimation med sig. Utan den hade hamnat i Mathias ägo. Ja, kvällen slutade iaf lyckligt och halv tre på morgonen stupade jag i säng. Insåg dagen efter att jag kanske inte borde gått ut, med en sjukdom i kroppen så är det inte att rekommendera. Nu så, nu behöver jag ju inte skriva på ett bra tag!