Första klunken.
Dagen har gått..segt! Fast endå inte liksom. Lyssnar på skön och lugn musik just nu, lite kärlekslåtar helt enkelt, dock borde jag väl inte det, eftersom att man blir bara ännu mer deprimerad då. Jag är nästan avundsjuk på alla som har någon, eller ja, nästan alla. Det är ganska patetiskt egentligen. Eller inte, egentligen är det väl inget fel på att vilja vara med någon, att ha någon vid sin sida. Det är ganska så normalt tänkande egentligen. Man vill ju känna sig speciell för någon.
Det finns en sak som jag tycker är lite konstig. Hur man bara kan stänga av allt. Bara helt enkelt kapa allt med människor som finns i sitt liv. Jag menar man har ju endå tagit in de i sitt liv, och sen bara kapa allt? Det känns helt fel. Ni får rätta mig om jag har fel! Men helt enkelt strunta i någon som har varit speciell, jag har hört detta från flera personer, att de har varit med om det (även jag har det). Men det kanske är en försvarsmekanism, för att helt enkelt skydda sig själv. Jag vet inte, kom bara och tänka på det nu.
Btw, har tagit min första klunk med julmust idag och fy, vad gott det var! Jag hade tänkt vänta med att dricka julmust till i december, men ja, frestelsen blev alldeles för stor helt enkelt. Men jag lyckades vänta enda tills november iaf. Inte dåligt tycker jag! ;D
Förresten, så tror jag att jag är kär. Men jag vet inte om jag vågar.
Puss&Kram
