...

Ses vi snart igen? Kommer du hem snart? Du är saknad. Något så extremt. Det är tomt hos mig. Du är inte här nu och det gör ont i mig för att du inte är det. Jag arg och ledsen, på samma gång. Men trots det så ler jag och skrattar, med de jag tycker om. Jag vill känna värme och jag vill känna mig stark. Jag vill känna mig viktig för någon. Behövd. Och jag vill veta om det. Jag vill veta att någon tar min sida. Står upp för mig och de valen som jag gör. Som förstår de ord som kommer ur min mun och inte ifrågasätter de. Jag vet inte ens om jag egentligen vill jobba hela tiden. För jag vet inte vad jag vill! Jag är en fruktansvärt förvirrad människa som vill ta tag i något så kallat liv... Idag blev jag kallad vuxen. Det skrämde mig. Jag är långt ifrån vuxen. För när man är vuxen så gör man inte så många misstag som jag gör. När man är vuxen så vet man saker. Det gör inte jag. Man kan saker. Det kan inte jag. Jag är inte vuxen. Jag är en äldre ungdom. Eller åtminstone så vill jag vara det. Var är du någonstans? Jag behöver dig.

...

Camilla.